Under 70-talets senare del har lönebildningen lett till en sammanpressning av vinstmarginalen i en utsträckning som tvingat statsmakterna att subventionera svaga branscher och företag för att upprätthålla sysselsättningen. En återgång till en mer normal vinstandel i produktionen och därmed till en i större utsträckning vinststyrd ekonomi ter sig oacceptabel för arbetarrörelsens fackliga och politiska ledare utan djupgående förändringar i de rådande ägarförhållandena inom näringslivet.

Med ägandet av företagen följer i vår produktionsordning det yttersta ansvaret för att produktionen uppfyller marknadsmässiga effektivitetskrav. Effektiviteten i produktionen är därför inte oberoende av formerna för ägandet. Den anonymisering och politisering av ägarnas beslutanderätt som fackligt och politiskt styrda och kollektivt ägda fonder innebär, ger dåliga förutsättningar för upprätthållande av en effektiv ägarfunktion.

Mot bakgrund av en någorlunda utförlig beskrivning av betingelserna för industriell expansion och förnyelse i en marknadsekonomi av vår typ analyseras i denna skrift förändringar i ägarformerna i svenskt näringsliv. Det är i första hand två villkor dessa måste uppfylla. De måste vara ekonomiskt effektiva och politiskt acceptabla.

Boken finns inte längre att köpa från förlaget men går att låna på bibliotek.