”För judarna är världen uppdelad i områden där de inte kan leva och områden där de inte får komma in.” – Chaim Weizman

Sionismen, detta evakueringsprojekt med fundamentalistiska förtecken för att rädda judar undan förtryck och förintelse, har haft som mål en demokratisk, judisk stat på biblisk mark i Palestina från Medelhavet till Jordanfloden. Med judisk menades en judisk befolkningsmajoritet som garanti för förverkligandet av judiska mål och aspirationer.

Men Palestina var befolkat med människor med egna ambitioner och mål. Projektets genomförande krävde förflyttning av de araber som i begynnelsen utgjorde majoriteten av landets innevånare. För judarna födde projektet inte bara ett politiskt problem utan också ett moraliskt. Hur skulle berövandet av andra människor deras jord och utkomstmöjligheter kunna förenas med judendomens innersta väsen?

Eller finns det kanske en djupare och mer långsiktig mening med återupprättandet av en judisk stat i Palestina? Kanske skall vi i det moderna Israel se en efterföljare till antikens profetiska Israel med uppgift att förvalta den messianska drömmen. Genom att utveckla det judiska folkets intellektuella och moraliska resurser kan Israel åter bli en nation med speciell vitalitet, med förmågan att trots sin litenhet sätta sin prägel på historien genom att skydda mot materialismens allt starkare grepp över människorna.

Per-Martin Meyerson tar oss med på en vandring genom sionismens historia. Han söker, och finner här, förklaringar till denna långa och djupgående kris.

Förlaget Sekel, som gav ut boken, finns inte mer och boken kan vara svår att få tag i. Här är Libris förteckning över de bibliotek där exemplar finns att låna.