av Eva M Meyersson Milgrom
Pappas sista bok är hans intellektuella testamente. Den har många titlar: En frisinnad vildes bokslut. Det judiska dilemmat, om rätten att ifrågasätta och dess konsekvenser. Den är uppdelad i sex essäer. Varje essä kan läsas för sig. Detta är en förklaring till att det ibland blir vissa upprepningar i texten i de olika kapitlen.
Tillsammans täcker dessa ganska bra vad pappa funderat över sedan tonåren.
Som läsare av pappas skrifter blir man ofta lite av en medförfattare. Man kan helt enkelt tolka det man läser på lite olika sätt. Därför skall jag nu ge min tolkning av En frisinnad vildes bokslut. Och min presentation består av tre delar: först lite av en metaanalys av vad detta manifest egentligen handlar om, sedan om det som är det nya i just denna bok och till slut lite om det personliga som pappa skriver om.
Men först: vad menar pappa med “det judiska dilemmat”? Jo han skriver att “Det judiska folkets förmåga att förena det andliga med det materiella, Mammon, (människans inneboende förmåga att genom nyskapande verksamheter uppnå materiell förkovran) och Gud, (hennes medkänsla och att taga vara på sin broder), skapat en kultur som i mycket bidragit till den västerländska civilisationen, men samtidigt lett till ett så starkt judehat”. (Sid 17)
Nå, vad handlar egentligen denna bok om (min metaanalys)
Boken kommer ut lägligt då vi idag ställs inför svåra beslut om nationella värden, gränsers vara eller icke vara, och flyktingars behov av skydd och med en enormt turbulent politisk situation i Mellanöstern som spritts sig till Europa och Skandinavien. Miljontals människor är på flykt och i rörelser undan krig och förödelse. Med extrema politiska partier som tar över i Östeuropa, till exempel Polen och Ungern, och extrema politiska rörelser, både i Frankrike men även här i Sverige, är vi i en besvärlig situation. Varför skall vi ta emot flyktingar? Och vilka konsekvenser får vårt demokratiska system med dessa massrörelser av människor, stängning av broar, id- och passkontroller, nya övervakningsdekret och så vidare?
Ett av de viktigaste bidragen i pappas skriftställeri är hans identifiering av betydelsen av minoriteter för ekonomisk tillväxt. Det genomgående exemplet som får illustrera denna tes, i denna bok, är judarna. Grupper med annorlunda vanor, beteenden, tankesätt och problemlösningsförmågor har bidragit till nydaning, såväl i materiella som i intellektuella hänseenden, och därmed – menar pappa – till den ekonomiska värdeförmeringen. För att nya grupper skall kunna vinna inträde på våra arenor, skriver pappa, krävs dock existensen av två viktiga system som kompletterar varandra och tillsammans adderar värde: det demokratiska politiska systemet, och ett decentraliserat informationssystem för produktion och distribution, marknadshushållning eller kapitalism.
I denna bok beskrivs just att mottagarlandet behöver kapitalism och demokrati för att kunna ta emot annorlunda grupper och tolerera nydaning. Med ökad tillväxt, men inte mer än vad värdeförmerande processer kräver, skapar vi det goda samhället. (Referensen till Eli Hecksher: Vi skall sträva efter att inte ha större ojämlikhet än som är nödvändigt, för att bibehålla de rikedomsbildande krafterna. (Sid 31))
Men det krävs också något hos den nya gruppen, minoriteten: Den nya gruppen måste kunna anpassa sig till nya omständigheter. Det måste till en matchning av värdlandet och den nya gruppen. Och pappa beskriver just de förutsättningar som bör finnas både hos mottagarsamhället och hos den invandrande gruppen. I det judiska fallet beskrivs vad som var typiskt hos den judiska gruppen, nämligen deras förhandlingsbara Gud. Varje generation av judar kunde göra omtolkning av lagen Toran, och denna omtolkning skrevs ner i Talmud. Den judiska gruppen har lyckats förena en andlighet som bygger på förhandling med Gud, om tolkning av tolkningar? av bibeln. Judarna levde med Gud och Mammon i ett fruktsamt samspel: Gud mer rationell och Mammon mer human. (Sid 169)
Vi behöver således våra invandrare! För att olika grupper skall kunna leva samman krävs en politisk liberal demokrati, det vill säga tolerans, för att olika idéer skall kunna stötas och blötas mot varandra. Och hos den invandrande gruppen, en som pappa benämner en förhandlingsbar Gud i bildlig bemärkelse.
De nya bidragen
Lite nytt tankegods i denna bok är diskussionen om moral som en produktionsfaktor. Japp, å det kom från den gamla nationalekonomen. Pappa kommenterade det hela genom att säga att när fan blir gammal blir han religiös.
För att de två systemen skall fungera ihop – demokrati och kapitalism – krävs förtroende och tillit för våra institutioner, detta skapar stabiliteten som ju är så viktig som grund för ekonomisk tillväxt. Han diskuterar hur vi hanterar avigsidorna av en alltför vild kapitalism, det vill säga opportunism, hur vi bör motverka att egenintresset totalt ränner amok. Bland annat skall vi med skuld och skam och inlärning av vad som är rätt och fel, utrota opportunistiskt beteende. Det skall läras in och är därför beroende av miljö och har ingenting med gener att göra. Han hänvisar till Hillels texter bland annat: “Vad som är dig förhatligt skall du inte göra din nästa. (återfinns i Matteus också, förstås: ”Allt vad ni vill att andra skall göra er skall ni också göra dem”). Tre former av moraliska drivkrafter som bör tränas in, refererar han till: individens förmåga till empati, återhållsamhet av egenintresse baserat på moraliska principer, och pliktkänsla (mycket influerat av den amerikanska ekonomen David Rose).
Ett annat bidrag i denna bok är en djupdykning i evolutionen av vår Gudsbild eller rätten att ifrågasätta, om man så vill.
Denna evolution exemplifierar Pappa med sin tolkning av fyra judiska tänkare: Maimonides, Spinoza, Mendehlson och Buber. Deras bidrag är utvecklingen av ett mer rationellt gudsbegrepp och där dessa tänkare fortsatt behåller sina fäders gud men ger honom ett nytt ansikte anpassat till en ny värld (sid 130). Ett gudsbegrepp som formats av de så kallade profeterna, varav Jesus förstås var en av de främsta.
Bland annat utvecklades gudsbilden på ett tidigt stadium till att stå på de maktlösas sida och vi ser en början på hans förvandling till symbol för andlighet och medlidande menar pappa. Det är inte längre, som hos grekerna, skönheten och styrkan som står i centrum. De enskilda människornas lika värde är den nye gudens förkunnelse och allt som är barmhärtighet och medlidande. “Ingen har rätt att fjättra en mänsklig själ i bojor, endast i frihet kunna vi nalkas vår himmelska fader skriver profeterna”. Nu läggs grunden till humanism, liberalism, demokrati och motstånd mot all form av tyranni (sid 99), skriver pappa.
Låt mig ge er några få exempel från de fyra inspiratörerna
Maimonides uppmanar sina medmänniskor att leva med förnuftet som styråra och i enlighet med naturens lagar. (Etiskt system mot överdrivna behov…. sid 137–145)
Med beundran i rösten skriver pappa om Spinoza så här: Spinoza befriade filosofin från inslag av mystik och öppnade vägen för en vetenskap om rationalitetens gud. Och han uppfyller också rekvisiten för en modern profet. Han är en förnyare, som utan hänsyn till sin personliga säkerhet går till storms mot den stagnation och vidskepelse, de fastlåsta dogmer och obsolet regelverk som präglade tidens religiösa liv. Spinozas budskap var att individen skall vara fri att själv väja grunden för sin tro och var och en skulle så lyda Gud fritt av eget hjärta. I filosofin, inte med teologin, ser han sitt verktyg att nå existentiell klarhet och han grundar sin trop å logiken och blir därmed föregångare till upplysningen. (Sid 141–142)
Lite senare, skriver pappa, utvecklar Mendelsohn den förnuftsbaserade tolkningsgrunden av judendomen och föreslår en symbolisk tolkning av bibeln snarare än en bokstavstolkning. Förnuftets gud, som går att resonera med (sid 148). Från sin predikstol ger Mendelsohn uttryck åt upplysningens ideal: tolerans broderskap och humanitet och åt religionernas lika värde. (Sid 154-155)
Religionsfilosofen Martin Bubers bidrag, skriver pappa, är om dialogen mellan medmänniskor, som jämställda (sid 161) och som introducerar en intuitiv känslomässig grundad kontakt med Gud. (Sid 160-162)
Dessa är våra ljusbärare, skriver pappa, som lett oss in på en väg där förnuft och kunskap och respektfull ödmjukhet som fundament i en dynamisk process fått ersätta vidskeplighet, dogmer och trosvisshet.
Det personliga i texten, eller vår pappa, Rigoletto
Hur såg pappa på religionen och förnuftet? Jo, djup koncentration, hävdade pappa, inte den innehållslösa liturgin, var metoden att reflektera över livet och dess gåtor: Att finna människans väg.
Men som modern människa, hur förenar man då tro och vetande? Det är två olika sätt att förstå världen, de kompletterar varandra, de är ej substitut menade pappa. Och han skriver vidare att vad vi måste bekämpa är den kompromisslösa rättfärdighet, ofta utvecklad till fanatism, som liksom en farsot hemsöker oss.
(Han refererar till två vetenskapsmän: Albert Einstein och Robert Aumann. Sid 165)
Hans barndom har som för så många, präglat honom.
Om det samhälle han växte upp, där Judar var särlingar skriver han så här: sid 171.
Puckeln fick man lära sig leva med skriver han: sid170 .
Narrens roll var judens: sid 172.
Pappa hade alltid haft ett inre tvång att förstå, och att agera, det vill säga att materialisera ljusbärarens roll; att peka på att kejsaren faktiskt inte har några kläder på sig; att se till så att de stora elefanterna faktiskt dansar i takt; att ständigt ifrågasätta och framför allt att förena Spinoza tankar i det liv han levde. Den judiska identiteten bottnar i rätten att ifrågasätta, och, skriver pappa, är ett sätt att förstå skapelsen, det vill säga meningen med livet. (Sid 19)
Pappa kallade sig själv ”en frisinnad vilde”. Han ville vara, och var också, en fri själ som talade efter egen övertygelse. Han var inte rädd att tycka tvärtemot. På det sättet var han trogen en tradition som har funnits sedan lång tid hos de judiska grupperna runt om i världen. De har ofta iklätt sig en roll som kan jämföras med hovnarrens, sa pappa: En person som kan säga vad han tycker och tänker därför att han står lite utanför samhället och därför att inte är något hot och inte behöver anpassa sig till majoritetsbefolkningen. Det var den positionen som gjorde att en sådan som Bleichröder, en ingift Rothschild, blev så viktig för Tysklands enande under Bismarck, exempelvis.
Även hos pappa var frispråkigheten förutsättningen för ett slags världsordning; en ekonomins motsvarighet till Einsteins helhetsteori, där allting får plats och allting blir förklarat. P-M ville både förklara och peka ut vad som är viktigt för kommande invandrare oavsett vilka de är. Han underströk vikten för varje samhälle att värna om tolerans för att få in nya grupper. Toleransen måste också gälla varje enskild människa så att hon får utvecklas och vara kreativ utan att det sker på bekostnad av någon annan.
Det finns emellertid inget optimalt system där det går att vara fri i både tanke och handling. Istället måste kapitalism, liberalism och humanism komplettera varandra. De två första borgar för tillväxt. Humanismen krävs för att den större kakan ska komma fler till del. Man måste hela tiden vara mänsklig, och denna moraliska ingrediens bör genomsyra arbetsverktyg som exempelvis nationalekonomin.
Så var pappas övertygelse. Men till skillnad från humaniströrelsen ville han inte fördöma religionernas raison d’être.
Dessa frågor kom att intressera pappa ända till slutet. Han var en systemanalytiker som intresserade sig allt mer för helheten. Att se hela skogen blev viktigare än det enskilda trädet.
Pappa hittade bränsle i de gamla judiska skrifterna, och hos tänkare som Spinoza, Moses, Mendelsohn, Buber och Maimonides. Alla var de sin tids revolutionärer. Och precis som hos dem fanns hos pappa något tidlöst i de övertygelser han arbetade för.
Tack
Flera bör vi tacka för tillkomsten av denna bok. För det första är det många okända och kända som läst manus, de vi känner till är förstås: Torgny Wadensjö, Bengt Rydén, Magnus Henrekson. Om någon annan har varit inblandad så hör av er till nästa upplaga av boken!
Magnus skall ha ett stort tack som hjälpt oss att försöka finna en boning för denna bok och som editör.
Sannas team skall ha ett stort tack för designen av bokomslaget. Benjamin, tack för att du läst och begrundat texten. Mamma har ojat och åat över språket förstås, men sett till att boken till slut blev publicerad!